Återblick: Kina
Det har nu gått ett par veckor sedan vi lämnade Kina och vi har så sakterliga börjat smälta alla intryck och upplevelser från vårt intensiva resande i detta väldigt annorlunda land.
Vandringen på kinesiska muren var verkligen helt fantastisk, faktiskt ett av de bästa resmålen någonsin för oss båda. Otroligt mäktigt att se muren slingra sig fram så långt ökat kan nå, berg upp och berg ner. Något vi varmt kan rekommendera, väl värt ett besök! Själva har vi nog inte satt vår sista fot på muren.
Kina är ett stort land som har mycket att bjuda på. Vi fick uppleva stora och hypermoderna städer ena dagen medan vi andra dagen traskade runt i mer eller mindre slumliknande områden och stirrades ut som om vi var utomjordlingar. Vi blev så pass vana att bli fotade av okända människor att det tillslut blev en del av vardagen, bara att göra sin pose och sen traska vidare. Inget konstigt med det.
Kina var även landet där vi åt vår hamburgerranson för hela 2011, antagligen även 2012. Mc Donalds besöktes i snitt en gång per dygn. Vissa dagar var det helt fantastiskt gott medan vi andra dagar var obeskrivligt less på dessa flottiga pommes och slemmiga burgare. Men det var livsuppehållande och många gånger det enda trygga alternativet framför tveksam kinesisk kost.
Kinas matkultur är väl ett kapitel för sig. Vi kan inte skryta med att provat alltför mycket av tokigheterna som erbjöds. Vi har inga problem med att testa nya rätter och smaker men nya djurdelar var vi inte så sugna på. Harhuvuden, ankfötter, fårpenisar och liknande är liksom inget för oss.
Mellan måltiderna snacksar kineserna gärna på grönsaker, diverse fågelfötter, solroskärnor och pumpafrön. Under våra tågresor satt det alltid någon och smaskade högljutt (att tugga med öppen mun är verkligen inget att skämmas för) eller knaprade kärnor. De har arbetat upp en avancerad teknik där skalet högljutt knäcks mellan tänderna, fröet pillas ut av tungan och ätes upp, överblivna rester spottas därefter ut och då gärna direkt på golvet då tågpersonalen ändå sopar golvet med jämna mellanrum. (Pappa Ulf, du hade blivit tokig av allt knorskande.) Favoritsnackset bland kineserna verkar dock vara gurka. Man kan köpa sig en nyskalad gurka för 2 kronor i de flesta parker och vid turistattraktioner. Gurkan ätes som den är, rakt upp och ner utan några krusiduller eller tillbehör. Kärleken till gurkan är så stark att den även fått sin egen smak på chipshyllan. Vi smakade men kunde konstatera att det inte är något vi saknar i Estrellas sortiment.
I Kina står man inte i kö. Man knör sig. En gång när Kristina skulle pudra näsan på en offentlig toalett där det fanns betydligt mer folk än det fanns hål i backen så kom hon helt enkelt inte fram till något bås. Tant efter tant tryckte sig förbi och Kristina hamnade allt längre bort från hålen (tanterna var verkligen pyttesmå och söta, kändes liksom helt fel att sätta en armbåge i deras ansikte och pressa sig fram). Tillslut uppfattar en av tanterna den något förtvivlade blicken på den långa tösen och går resolut fram till ett av båsen, väntar på att personen som varit där inne går ut, håller upp dörren och föser in Kristina.
Tydligen har de insett att något måste göras *länk*
Kina var landet där vi lärde oss att värma upp inför karusellåkning. I väntan på att få åka den vilda bergochdalbanan på nöjesparken i Shenzhen körde personalen en gemensam uppvärmning med gästerna. Plötsligt kom det taktfasta utrop från högtalarna "tssö tssö, chichi, tssö tssö, chichi" och alla började knixa med armar och böja på knän. Som de stela svenska vi är kändes inte detta nödvändigt för oss, vi nöjde oss med att dra lite på smilbanden åt spektaklet.
Som vi skrivit om tidigare verkar inte det engelska språket vara något som prioriteras i den kinesiska skolan. Ofta var det helt omöjligt att göra sig förstådd. Denna bristande språkkunskap gick även i tryck på skyltar och i menyer. Vi såg inte många korrekta översättningar, det är alltifrån stavfel till helt obegripliga saker. "The hurl tells the telephone", någon som kan tolka detta?
De hotell vi bodde på i Kina hade alla en konservburk modell större i garderoben. I denna burk döljde sig inte någon udda maträtt men väl en gasmask. Det kändes tryggt såklart.
Vandringen på kinesiska muren var verkligen helt fantastisk, faktiskt ett av de bästa resmålen någonsin för oss båda. Otroligt mäktigt att se muren slingra sig fram så långt ökat kan nå, berg upp och berg ner. Något vi varmt kan rekommendera, väl värt ett besök! Själva har vi nog inte satt vår sista fot på muren.
Kina är ett stort land som har mycket att bjuda på. Vi fick uppleva stora och hypermoderna städer ena dagen medan vi andra dagen traskade runt i mer eller mindre slumliknande områden och stirrades ut som om vi var utomjordlingar. Vi blev så pass vana att bli fotade av okända människor att det tillslut blev en del av vardagen, bara att göra sin pose och sen traska vidare. Inget konstigt med det.
Kina var även landet där vi åt vår hamburgerranson för hela 2011, antagligen även 2012. Mc Donalds besöktes i snitt en gång per dygn. Vissa dagar var det helt fantastiskt gott medan vi andra dagar var obeskrivligt less på dessa flottiga pommes och slemmiga burgare. Men det var livsuppehållande och många gånger det enda trygga alternativet framför tveksam kinesisk kost.
Kinas matkultur är väl ett kapitel för sig. Vi kan inte skryta med att provat alltför mycket av tokigheterna som erbjöds. Vi har inga problem med att testa nya rätter och smaker men nya djurdelar var vi inte så sugna på. Harhuvuden, ankfötter, fårpenisar och liknande är liksom inget för oss.
Mellan måltiderna snacksar kineserna gärna på grönsaker, diverse fågelfötter, solroskärnor och pumpafrön. Under våra tågresor satt det alltid någon och smaskade högljutt (att tugga med öppen mun är verkligen inget att skämmas för) eller knaprade kärnor. De har arbetat upp en avancerad teknik där skalet högljutt knäcks mellan tänderna, fröet pillas ut av tungan och ätes upp, överblivna rester spottas därefter ut och då gärna direkt på golvet då tågpersonalen ändå sopar golvet med jämna mellanrum. (Pappa Ulf, du hade blivit tokig av allt knorskande.) Favoritsnackset bland kineserna verkar dock vara gurka. Man kan köpa sig en nyskalad gurka för 2 kronor i de flesta parker och vid turistattraktioner. Gurkan ätes som den är, rakt upp och ner utan några krusiduller eller tillbehör. Kärleken till gurkan är så stark att den även fått sin egen smak på chipshyllan. Vi smakade men kunde konstatera att det inte är något vi saknar i Estrellas sortiment.
I Kina står man inte i kö. Man knör sig. En gång när Kristina skulle pudra näsan på en offentlig toalett där det fanns betydligt mer folk än det fanns hål i backen så kom hon helt enkelt inte fram till något bås. Tant efter tant tryckte sig förbi och Kristina hamnade allt längre bort från hålen (tanterna var verkligen pyttesmå och söta, kändes liksom helt fel att sätta en armbåge i deras ansikte och pressa sig fram). Tillslut uppfattar en av tanterna den något förtvivlade blicken på den långa tösen och går resolut fram till ett av båsen, väntar på att personen som varit där inne går ut, håller upp dörren och föser in Kristina.
Tydligen har de insett att något måste göras *länk*
Kina var landet där vi lärde oss att värma upp inför karusellåkning. I väntan på att få åka den vilda bergochdalbanan på nöjesparken i Shenzhen körde personalen en gemensam uppvärmning med gästerna. Plötsligt kom det taktfasta utrop från högtalarna "tssö tssö, chichi, tssö tssö, chichi" och alla började knixa med armar och böja på knän. Som de stela svenska vi är kändes inte detta nödvändigt för oss, vi nöjde oss med att dra lite på smilbanden åt spektaklet.
Som vi skrivit om tidigare verkar inte det engelska språket vara något som prioriteras i den kinesiska skolan. Ofta var det helt omöjligt att göra sig förstådd. Denna bristande språkkunskap gick även i tryck på skyltar och i menyer. Vi såg inte många korrekta översättningar, det är alltifrån stavfel till helt obegripliga saker. "The hurl tells the telephone", någon som kan tolka detta?
De hotell vi bodde på i Kina hade alla en konservburk modell större i garderoben. I denna burk döljde sig inte någon udda maträtt men väl en gasmask. Det kändes tryggt såklart.
Sammanfattningsvis så hade vi en otroligt spännande tid i Kina, det är ett häftigt land och det mesta är inte som vi svenskar är vana att det ska vara. Vi kan ändå varmt rekommendera ett besök i detta spektakulära rike!
Kommentarer
Trackback
