Mjölktåget genom Kina
Dagen har spenderats på ett långsamt framputtrande tåg. Kina har visat sig vara ett väldigt bergigt land så största delen av resan har antingen skett i en svart tunnel eller på en hög bro. De städer vi passerade såg alla väldigt snarlika ut med många gamla fallfärdiga hus, ett nytt och stort byggprojekt där ett antal väldigt höga bostadshus reses samt en industri med höga skorstenar och utbolmande svart rök. Mellan städerna är man väldigt effektiv i att bruka jorden, vi har nog inte under vår tiotimmarsresa sett en enda plätt, utöver bergen, som inte är odlad.
Själva tåget var helt okej bortsett från röklukt. Kineserna gillar sannerligen sina cigaretter och att hålla sig utan dessa några längre stunder är inte aktuellt, därför finns rökområden mellan tågvagnarna vilka användes flitigt.
För att vi tågresenärer inte skulle riskera att sitta hungriga eller slumra till alltför länge gick personal fram och tillbaka med olika matvagnar ropandes vad just de hade att erbjuda under hela resan. Det fanns en vagn med varm mat, en vagn med snacks, en vagn med dricka samt en vagn med frukt. Utöver detta fanns även en kille med kycklingklubbor i en bunke. Även en försäljare av skärp (för att visa dess förträfflighet spändes ett skärp fast i bagagehyllan som försäljaren därefter kunde hänga sig i) samt diverse övrigt krafs vandrade genom tåget. Betydligt mer action än SJ med andra ord!
Trots detta enorma utbud av föda hade vi i sann kinesanda tagit med oss en stor kasse färdkost. Det verkar nämligen höra till och vi vill ju liksom inte sticka ut mer än nödvändigt. Detta var då dagen vi gjorde taberas på alla våra resepresenter. Sista rutan Marabou rök (Mattias kämpade mot tårarna), paketet med Ballerina-kladdkaka länsades och den sista bumlingen i lösviktsgodispåsen slank ner. Man kan väl säga att vi saknar den svenska kosten något, en Bregott- och ostmacka står för tillfället väldigt högt i kurs!
Nu har vi kommit fram till Lizhou. Av det lilla vi sett tycker vi att staden verkar modern, framförallt om man jämför med Anshun. Vi har till och med sett en västerlänning! Vi blir dock inte här någon längre stund då det redan imorgon förmiddag bär av till Guillin, sockertopparnas Mekka.
Hej svejs!
Själva tåget var helt okej bortsett från röklukt. Kineserna gillar sannerligen sina cigaretter och att hålla sig utan dessa några längre stunder är inte aktuellt, därför finns rökområden mellan tågvagnarna vilka användes flitigt.
För att vi tågresenärer inte skulle riskera att sitta hungriga eller slumra till alltför länge gick personal fram och tillbaka med olika matvagnar ropandes vad just de hade att erbjuda under hela resan. Det fanns en vagn med varm mat, en vagn med snacks, en vagn med dricka samt en vagn med frukt. Utöver detta fanns även en kille med kycklingklubbor i en bunke. Även en försäljare av skärp (för att visa dess förträfflighet spändes ett skärp fast i bagagehyllan som försäljaren därefter kunde hänga sig i) samt diverse övrigt krafs vandrade genom tåget. Betydligt mer action än SJ med andra ord!
Trots detta enorma utbud av föda hade vi i sann kinesanda tagit med oss en stor kasse färdkost. Det verkar nämligen höra till och vi vill ju liksom inte sticka ut mer än nödvändigt. Detta var då dagen vi gjorde taberas på alla våra resepresenter. Sista rutan Marabou rök (Mattias kämpade mot tårarna), paketet med Ballerina-kladdkaka länsades och den sista bumlingen i lösviktsgodispåsen slank ner. Man kan väl säga att vi saknar den svenska kosten något, en Bregott- och ostmacka står för tillfället väldigt högt i kurs!
Nu har vi kommit fram till Lizhou. Av det lilla vi sett tycker vi att staden verkar modern, framförallt om man jämför med Anshun. Vi har till och med sett en västerlänning! Vi blir dock inte här någon längre stund då det redan imorgon förmiddag bär av till Guillin, sockertopparnas Mekka.
Hej svejs!
Kommentarer
Trackback
