schnischna

Vi är fortfarande kvar i Mui Ne men då ena hälften av sällskapet varit lite krasslig finns inte så mycket spännande att rapportera. Idag var det tänkt att vår kitekurs skulle starta men när vi tittade ut genom fönstret rörde sig inte ett enda palmblad i vinden. Den friska halvan gick ner till stranden och tittade på en instruktionsdvd, då det är svårt att kitesurfa utan vind. På eftermiddagen när båda fått energi för att ta sig iväg rådde tyvärr fortfarande stiltje så dvdn fick gå ett varv till. Vi fick även reda på att det förmodligen skulle vara ganska lojt fram tills på lördag så det kommer nog bli svårt för oss att gå någon kurs. Vi måste att glömt att offra till vädergudarna för de verkar inte direkt vara på vår sida. Det verkar inte bättre än att vi får ägna åt oss vanligt strandhäng med ryssarna närmsta dagarna, inte så tokigt det heller!

Ha det bra så länge!

Vi har lämnat Ho Chi Minh och befinner oss i Mui Ne. Vi kom hit idag efter en smärtfri bussresa och vi har under våra timmar här sett fler ryssar än vad vi gjort under hela vårt tidigare liv. Det verkar onekligen som att de har gjort den här staden till sin egen. Många butiker har skyltar på vietnamesiska och ryska men ej på engelska så blir lite svårt för oss att förstå. Inte helt otippat har vi vid ett flertal tillfällen blivit misstagna för ryssar. Droppen var när vi gick till restaurangen bredvid hotellet och vi fick ryska menyer utan att ens blivit tillfrågade! Till råga på allt så var Kristinas mat helt oätbar så vi fick traska den pastan. Ryssarna har hittils bekräftat våra fördomar och dricker vodka till lunch, vid poolen och till middag. Vid poolen är de iklädda klassiska speedos, tighta och gärna extremt färgglada.

Imorgon skall vi leta reda på en bra skola att ta kitesurfningslektioner från!

Ha det fint där hemma!

Igår blev det en liten sightseeingrunda i Ho Chi Minh. Vi hann bland annat med med en park där Kristina fick stilla lite hämlängtan med att hälsa på Storsjöodjurets vietnamesiske kompis. Därefter var det dags för resans första museumbesök på War remnants museum där en fotoutställning samt olika fordon och vapen som användes under vietnamkriget fanns att beskåda. Så många hemska människoöden att det är svårt att ta in. Under tiden vi var inne på museet öppnade himlen sig som vi aldrig varit med om tidigare! Vi försökte vänta ut regnet med fick ge upp efter närmare en timme och istället köpa ponchos och ge oss ut i ovädret.


Till kvällen hade vi bokat cirkusbiljetter! Då regnetfortfarande öste ner fick vi återigen användning för våra fina ponchos, gatorna hade nu blivit översvämmade så vi fick vada oss fram i runt 20 cm vatten.


Cirkusen bestod av glada amatörer och till största delen av trollkonstnärer, inte riktigt vad vi tänkt oss kanske... Tricken kan väl sägas höra  till den gamla skolan, då det var väldigt mycket dukar, duvor, plastblommor och även en och annan kanin.

Nu skall vi ut och se vad staden har mer för spännande saker att erbjuda!

Puss o kram

Två flygresor, åtta timmars väntande på olika flygplatser inklusive fem partier yatzy och två taxiresor senare har vi tagit oss fram till vårt hotell i Ho Chi Minh. Allt gick väldigt smidigt och vår oro inför passkontrollen i Vietnam (vi hade inget visum då vi inte planerar stanna mer än 15 dagar) och taxiresa in till stan (läste igårkväll många skräckhistorier om turister som blivit lurade på än det ena och än det andra viset av chauffören) visade sig vara helt obefogad. Skönt!

Vi verkar bo på "backpackergatan", här är massa liv, rörelse och stök. Det är även utanför vårt hotell britterna samlas för att berusa sig på  tvåkronorsöl. Ett otal ölhävartävlingar hann avgöras under högljutt och ivrigt påhejande av bordsgrannarna under tiden det tog för oss lätt förskräckta svenskar att passera haket. Får se om vi vågar oss på att göra dem sällskap någon kväll!

Imorgon blir det till att lära sig lite dongmatte, här är vi nämligen mångmiljonärer så det gäller att hålla koll på nollorna.

Trevlig torsdagskväll på er därhemma!

Klockan visar 05:10 och vi gnuggar sömndrucket gruset ur ögonen. En banan samt youghurt från den dyra affären (en lustig stormarknad som nästan bara har importerade varor från Australien) ger oss lite energi och vi börjar peppa inför avresan mot Padas. Först väntar 1.5 timmes bilfärd, sedan 2 timmar tåg in i ogenomtränglig djungel innan vi får kasta oss ner för en klass III/IV fors och ett riktigt äventyr!

30 minuter in på bilresan berättar vår guide att han har fått reda på att det blåst ner träd på järnvägsrälsen och att det inte kommer att gå att ta sig till Padas. Imorgon skulle det dock säkerligen gå bra. Synd bara att det här är vår sista dag på Borneo då...

Efter lite tandagnisslan och gråtande så bestämmer vi oss för att åka till en annan flod. Även om den bara har klass I forsar så känns det bättre att göra något än att hänga på hotellrummet och titta på BBC news hela dagen.

Floden Kiulu var väldigt lugn och det var mer som en badutflykt än ett äventyr. Det var dock väldigt roligt när vi kom till det enda någorlunda stora hindret på floden. Guiden sade: "Tuck your feet" för att vi skulle få lite bättre balans i båten. Kristina tyckte dock att han sade "suck your feet" och förstod inte riktigt vad hand menade och höll därmed nästan på att falla ut!


Det blev trots allt en trevlig utflykt, men att säga att vi gjort någon forsränning vore att överdriva. Lite besvikna är vi men ryktet säger att det finns nya möjligheter i Vietnam så nu siktar vi in oss på det istället! Och som av en händelse lyfter vi med ett plan till Ho Chi Minh redan imorgon.

Vårt äventyr på Borneo börjar därmed närma sig sitt slut. Starkaste minnet vi tar med oss hem är bestigningen av Mount Kinabalu, så otroligt jobbigt men samtidigt så otroligt coolt. På det stora hela har Borneo varit bra, fint väder, trevliga människor, söta djur och vacker natur. Vi känner och nöjda och redo att imorgon bege oss vidare till nytt land och nya upplevelser!

Puss o kram

Efter en nätt liten flygtur på 45 minuter istället för sju timmars buss är vi nu tillbaka i Kota Kinabalu. Det känns väldigt skönt faktiskt, Sandakan var lite väl lugnt för vår smak. Vi bor på ett hotell som ser ut att haft sina glansdagarför en sisådär 20-30 år sedan, då var det säkert ett fint lyxhotell. Man har sedan dess gjort absolut ingenting. Möbler, tavlor, lampor, tapeter, heltäckningsmattor och övrigt är i original och inget har förändrats. Nog för att ingen av oss är överförtjusta i förändringar och därmed är rätt förstående men en liten uppfräschning hade inte skadat.

Eftermiddagen spendarades vid poolen innan vi tog taxi till vår favoritrestaurang "Little Italy" där Cola Light- och kolhydratförrådet åter laddades upp. Dumt att prova något nytt när man vet vad man gillar!

Vi har det så himla bra, det är lätt att glömma bort när dagarna flyter ihop och man inte diskat en tallrik eller gått ut med en soppåse på fyra veckor. Det är verkligen en ynnest att få resa iväg under så lång tid med någon man gillar så mycket. Vi är med om en fantastisk resa och får uppleva så otroligt mycket tillsammans, detta är verkligen något att minnas och se tillbaka på när vi är gamla och sitter på vinden.

Imorgon ska vi på en spännande utflykt! Vi blir hämtade kl 05.40 på hotellet för färd med både buss och tåg till floden Padas där vi ska forsränna. Det sägs vara ett vilt äventyr och vi är peppade till tänderna!  

Ta hand om er!

Sandakan bjuder inte på mycket action. Vi har lyckats pricka in en muslimsk högtid så de flesta affärer och många restauranger är stängda. Även stadens samtliga travel agencys har bommat igen så det har inte varit möjligt att boka några utflykter. Vår tänkta bad- och båtfärd idag gick därför i stöpet vilket känns lite snopet. Kristina har istället spenderat tre timmar på salong med massage, fotreflexologi, manikyr och pedikyr. Riktigt skönt och avkopplande med en prislapp på totalt 250 kr, som hittat!

Imorgon ska vi flyga tillbaka till Kota Kinabalu vilket känns bra, Sandakan kan säkert vara mysigt men vi längtar till lite större stad och Cola Light vilket inte finns att tillgå här. Läsk som innehåller 12 gram socker per 100 är inget Mattias uppskattar i dagsläget.

Puss o kram

Idag åkte vi till Sepilok Orang Utan Sanctuary. Där tar man hand om övergiva orangutanger och hjälper dem med återanpassning till ett liv i djungeln. Orangutangerna har tillgång till ett stort område och de bestämmer själva om de vill komma till de arrangerade matningarna som hålls två gånger per dag. Det dök tyvärr bara upp två orangutanger när det var dags för utfordringen vi besökte. Först vågade sig en unge fram och njöt av buffén. Han flydde dock när en betydligt större orangutang dök upp. Efter en stund vågade sig även ett gäng makaker fram och bjöd på show vilket förgyllde vårt besök.

Efter en lite längre resdag än planerat är vi nu framme i Sandakan. Den bussen vi planerat att åka med var fullbokad och nästa gick inte förrän över fyra timmar senare. Lite segt men vi hittade ett internetcafé där vi dödade lite tid tillsammans med 40 malaysiska små kids. Hörlurar var inget alternativ så ljudnivån var hög med en salig blandning av inhemsk musik och olika dataspel. Festligt värre!

Vi kom inte till stan förrän sent på kvällen så har inte hunnit med någon närmare utforskning av stan. Vi gick bara ut en kort sväng för att äta middag på en trevlig restaurang vid havet. Det var gott och vi hade sällskap av tre katter, två bamseråttor, en ödla och cirka hundra kackerlackor. Vid ett tillfälle möttes katt och råtta, de stirrade på varandra någon sekund och vände därefter båda på klacken och gick åt olika håll. De verkade helt enkelt konstaterat att de skulle bli alltför jämbördiga motståndare med i princip identisk matchvikt och någon jakt blev därmed inte aktuell.

Imorgon blir det mer av Borneos djurliv då vi ska hälsa på orangutangerna!

Stor kram 

Idag när vi var på väg ut efter att ha ätit på vår stamställe här i Kota Kinabalu så noterade ägaren att Kristina gick väldigt stelt (bägge lider av kraftig träningsvärk från berget fortfarande). Han frågade hur läget var och vi förklarade att vi bestigit mount Kinabalu. Han gratulerade men förebrådde oss för att vi inte berättat det tidigare. Vi blev beordrade att gå och köpa "Deep heating rub" på ett kinesiskt apotek. Som den vetenskapsman jag är (Mattias), har jag valt att bara behandla mitt vänsterben för att se om det gör någon skillnad. Kristina har kört på bägge benen så förhoppningsvis kan hon gå ner för trapporna imorgon utan att stödja sig mot min axel.

Ha det bra!

Igår lämnade vi fastlandet och åkte båt ut till Mamutik, en av de många öar som ligger utanför Kota Kinabalu. Det var en vit sandstrand och turkost vatten som mötte oss och vi fick en fantastisk dag.

Tyvärr började Kristina må lite dåligt när vi skulle åka hem, det blev bara värre och värre och hela kvällen spenderades utslagen av en förmodad matförgiftning. Efter en lång natt och sängliggande dag så börjar energin nu på kvällskvisten så sakterliga återkomma. Mattias har tagit hand om sjuklingen med allt från högläsning till tandborstning vilket med största sannolikhet bidragit till det relativt snabba tillfrisknandet.

Imorgon lämnar vi Kota Kinabalu för färd mot Sandakan där orangutangerna är huvudmålet!

Hoppas ni alla mår bra där hemma!

Puuuuuuuuuuuuust!

Nu ligger vi i en varm hotellsäng och återhämtar oss från två dagars hårt klättrande. Det har varit riktigt jobbigt!

Allt började igår kl 07:30 då vi blev hämtade på hotellet för färd mot berget. Vi fick skjuts till en naturpark på 1900 meters höjd därefter var det dags att börja vandra till fots. Första dagen skulle vi ta oss 6 km och upp till 3200 meters höjd där vi skulle övernatta. Vi märkte tidigt av att vi var på hög höjd då hjärtat slog väldigt fort av minsta lilla trappsteg. Vi började vandringen med raska friska steg men ganska snabbt tog flåset slut och vi började räkna ner varje meter på väg mot målet.

Det var en tropsik och fuktig hetta som mötte oss när vi klev av planet igår. Taxiresan till hotellet gick bra och nästan alla vi har stött på pratar engelska så vi har fått en bra start på vår borneovistelse. Efter en lång natts sömn åkte vi iväg till stranden tanjung aru där vi spenderat dagen. Det verkar vara långsäsong för vi var nästan helt ensamna på den enorma stranden.


Det var väldigt hett och att svalka sig i havet visade sig vara svårt då det långgrundda vattnet var mycket varmare än luften, säkerligen minst 30 grader. Tyvär var det även en hel del maneter som gömde sig i det svalare vattnet längs botten. De var förmodligen ofarliga men såg läbbiga ut så vi vågade oss inte alltför långt ut. Det var i vilket fall skönt med en lugn och slapp dag efter vårt intensiva resande i Kina.

Kvällen har ägnats åt förberedelse inför bestigningen av Mount Kinabalu, imorgon är det nämligen dags! Antagligen resans största utmaning, 4300 m ska vi klättra innan toppen är nådd. Det känns lite nervöst men mest roligt att ta sig an denna utmaning. Vi har laddat med pasta och milkshake och hoppas att våra krafter ska räcka ända fram. Vi kommer att övernatta en natt på berget och därefter klättra sista biten för att nå toppen lagom till soluppgången.

Vi tänker på er alla därhemma!

Stora kramar

Våra sista 75 hongkongdollar gick inte att växla till malaysiska ringits så det fick bli en annan hårdvaluta!

Nu är vi i Hongkong! I Hongkong gillar man det här med Halloween och firar ordentligt. Detta gör staden till ett populärt resmål just denna helg när även vi skulle hit, vilket i sin tur leder till fullbokade hotell och extremt höga priser. Rummet som fanns kvar till oss är inte stort nog för att kunna öppna resväskan annat än på sängen, cirka 7 kvadrat inklusive badrum, äkta Hongkong style!


På gatorna myllrar det av folk och om vi tyckte att det var mycket kineser innan så är det inget jämfört med vad som finns här!

Efter att fyllt på vårt bokförråd och hittat en bra kameraaffär så strosade vi runt i Soho. Vi hade tyvärr redan ätit oss mätta så det blev ingen mysig kvällsmiddag men vi siktar på en god lunch idag istället.

Nu skall vi lämna vårt enorma rum och ge oss ut på stan. Ikväll bär det av mot Borneo och nya äventyr!

Puss och kram

Två dagar har nu spenderats i Shenzhen. Det började lite sådär då vi stötte på en knepig taxichaufför. Vi ville åka från tågstationen till vårt hotell men när vi kommit in i bilen och sagt adressen började han skrika på kinesiska, vifta med armarna och skaka på huvudet. Vi ville då gå ur bilen då det uppenbarligen var något som inte var okej. Då skrek han dock ännu högre så det var visst fel det med. Han började köra men fortsatte prata högljutt. Rätt som det var stannade han och ville att vi skulle gå ur, mitt i ingenstans. Då vi fortfarande inte förstår kinesiska, trots att många försökt föra konversationer med oss på detta språk, och chauffören varken engelska eller svenska var det tillslut bara till att betala för åkturen och gå ut. Lagom irriterade och svettiga i värmen släpade vi all packning till närmsta tunnelbanestation för att därifrån försöka ta oss till hotellet. Oturligt nog har Kristinas väska gått sönder så den måste numer bäras fram istället för rullas, ett faktum som i denna stund uppskattades mindre än vanligt... Väl framme vid tunnelbanestationen fick vi reda på att vårt hotell låg några hundra meter bort så det var bara att fortsätta vandringen. Vi hittade tillslut fram och fortstår fortfarande inte varför chauffören ställde till med så mycket problem när han bara hade behövt köra 500 meter till.

Resten av gårdagen spenderades i målarstaden Dafen där vi såg ett otal Månalisor men ingen tavla som var fin nog att släpa med hem till Sverige. Ett mysigt område i vilket fall, väl värt ett besök.

Idag har vi varit på Tivoli! Det har rustat rätt ordentligt inför Helloween.

Det hände tre roliga saker i Happy Valley.

1. En karusell fick avbryta mitt i åkturen för att Mattias hade med sig kameran upp i luften. Kamera var tydligen inte tillåtet. Vi hade precis kommit upp i luften, börjat få fart och snurra när allt saktar in och vi alla sänks ner på backen. Fasligt kort åktur tänkte vi innan vi förstod att allt avbrutits på grund av oss. Det var bara till att gå ur karusellen, lämna kameran och därefter återvända med rosiga kinder. Men sen gick det bättre och vi fick vara med igen. Gör om, gör rätt!

2. Vi åkte en vild bergochdalbana!

3. Blivit påkomna som smitare. Vi bestämde oss för att kolla på en "Magic show". Vi hade inte räknat med att det skulle innebära en kolsvart scen med en liten liten ljusshow bestående av en strimma rök föreställande olika saker samtidigt som en kinesisk berättelse lästes upp. Enligt ovan har vi fortfarande inte lärt oss kinesiska så en stund in i föreställningen bestämmer vi oss för att dra. Dessvärre var det precis lika mörkt på läktaren som på scenen, alltså kolsvart. Vi såg en exitskylt i andra änden av lokalen och började treva oss mot den. När vi äntligen började närma oss utgången är föreställningen slut, lamporna tänds och allas blickar riktas mot oss då vi redan står upp och detta på helt fel plats. Busted!

Att åka Kållerado med poncho är ju ingen sport vet ju alla erfarna karusellåkare. Vi fick lära oss den hårda vägen att man har ett annat upplägg på vattenattraktionerna i Kina. De andra som satt inplastade från topp till tå hade nog rätt roligt åt oss.


Efter att vi spenderat dagen på tivoli gav vi oss iväg till Dongmen för att leta reda på ett väska till Kristina. Vi blev positivt överraskade när de inte startade på fantasipriser som i Peking så ganska kvickt hittade vi en bra. Hade vi inte varit begränsade av 7 veckors ytterligare resande och endast 20kg packning hade vi nog kunnat gå loss riktigt ordentligt!

Här kommer till liten hälsning till Sandra från Kinas snabbaste glasögon!

Arla morgon vaknade vi av att klockan ringde för att vi skulle möta vår mystiska reseledare. Till vår glädje dök han upp i receptionen vid avtalad tid och vi satte oss i en minivan och vi begav oss mot den pir där vi skulle inleda vår färd ner för floden Li. På vägen pratade han om att turister åkte största båtarna, kinserna en annan sort och vi skulle åka en tredje. Vi funderade inte mer över det men när vi fick se "båten" vi skulle åka med skrattade vi av skräckblandad förtjusning.


Vi började åka ner för floden och vår guide visade olika bergsformationer som t ex liggande geten, sköldpaddan, fisken, kungakronan och fruktkorgen. Här kommer lite bilder på hur det såg ut längs vägen.



Båtens slutstation var vid de kända sockertopparna som pryder 20 yuan sedeln och därifrån åkte vi mot Yangshuo.


Framme i Yangshuo fick vi hänga med på en marknad där vår guide försökte hitta en speciell sorts svamp som han skulle ha till sin dotters födelsedag. Han fick aldrig tag på den men vi fick oss en liten inblick i kinesers vardagsliv. Det kan väl sägas att kineserna tagit begreppet färskvara ett steg längre än vad vi svenskar är vana vid. De flesta verkade gå hem med en stor påse grönsaker i ena handen och en levande höna i den andra.


Därefter kikade vi på Banyan Tree, ett träd som är 1 500 år gammalt. Himla stort var det!


Nästa stopp var Moon Cave, en grotta där det även fanns en "lerbassäng" och heta källor. Efter ombyte till skyddshjälm och badkläder var vi redo att bege oss in i mörkret. Vi fick vandra i trånga utrymmen och iskallt vatten innan vi kom fram till bassängen med lera, därefter var det bara att hoppa i och leka! Man kunde lägga sig på rygg och flyta på leran, omöjligt att sjunka.


När vi lekt klart vandrade vi vidare till de heta källorna, det var fantastiskt att få värma sig efter båtfärden.

Idag gick inte allt som planerat... När vi klivit av tåget i Guilin och bad en taxichaufför köra oss till vårt hotell skakade han bara på huvudet. Snabbt samlades massa taxichaufförer runt oss och började buda mot varandra för att få köra oss. Buden var dock vansinnigt höga i kinesiska taxipengarmått mätt och borde motsvara många timmars körning. Vi förstod ingenting men fick efter ett tag förklarat för oss att det hotell vi tidigare i all hast bokat  låg ca: 10 mil från där vi befann oss. I uppståndelsen som blev med de budande chaufförerna luktade en reseförsäljare vilsna turister och sniffade sig snabbt fram till oss. Han pratade bra engelska och erbjöd sig fixa än det ena än det andra. Gång efter gång sade vi "No thank you" men just dessa ord verkade han inte bekant med. Vart vi än gick dök han upp och ville hjälpa till. Efter otaliga försök från honom gav vi till slut upp och följde med till hans kontor där vi lånade hans dator för att kontrollera vår hotellbokning. Det visade sig att vi ordnat med ett hotell i regionen Guilin istället för i staden Guilin. Det passade tyvärr inte alls med våra planer så vi var tvungna att traska den hotellnatten.

Reseförsäljaren var dock hjälpsam och fixade in oss på ett trestjärnigt hotell i närheten för 275 riksdaler. Här sitter vi nu och funderar på vad morgondagen har i sitt sköte då vi även passade på att boka in en heldag till Yangshou med honom som personlig guide. Trägen vann med andra ord...

När vi senare på dagen gick och tröståt på McDonalds hände något fantastiskt! Vi träffade på några svenskar och fick för första gången sedan resans start konversera på vårt modersmål. Efter två veckors kamp med handgester, ljudimitationer och andra nödlösningar var det fantastiskt att kunna kommunicera otvunget med några som inte granskade, skrattade åt eller tjuvfotograferade oss.

Suss gott!

Dagen har spenderats på ett långsamt framputtrande tåg. Kina har visat sig vara ett väldigt bergigt land så största delen av resan har antingen skett i en svart tunnel eller på en hög bro. De städer vi passerade såg alla väldigt snarlika ut med många gamla fallfärdiga hus, ett nytt och stort byggprojekt där ett antal väldigt höga bostadshus reses samt en industri med höga skorstenar och utbolmande svart rök. Mellan städerna är man väldigt effektiv i att bruka jorden, vi har nog inte under vår tiotimmarsresa sett en enda plätt, utöver bergen, som inte är odlad.


Själva tåget var helt okej bortsett från röklukt. Kineserna gillar sannerligen sina cigaretter och att hålla sig utan dessa några längre stunder är inte aktuellt, därför finns rökområden mellan tågvagnarna vilka användes flitigt.

För att vi tågresenärer inte skulle riskera att sitta hungriga eller slumra till alltför länge gick personal fram och tillbaka med olika matvagnar ropandes vad just de hade att erbjuda under hela resan. Det fanns en vagn med varm mat, en vagn med snacks, en vagn med dricka samt en vagn med frukt. Utöver detta fanns även en kille med kycklingklubbor i en bunke. Även en försäljare av skärp (för att visa dess förträfflighet spändes ett skärp fast i bagagehyllan som försäljaren därefter kunde hänga sig i) samt diverse övrigt krafs vandrade genom tåget. Betydligt mer action än SJ med andra ord!

Trots detta enorma utbud av föda hade vi i sann kinesanda tagit med oss en stor kasse färdkost. Det verkar nämligen höra till och vi vill ju liksom inte sticka ut mer än nödvändigt. Detta var då dagen vi gjorde taberas på alla våra resepresenter. Sista rutan Marabou rök (Mattias kämpade mot tårarna), paketet med Ballerina-kladdkaka länsades och den sista bumlingen i lösviktsgodispåsen slank ner. Man kan väl säga att vi saknar den svenska kosten något, en Bregott- och ostmacka står för tillfället väldigt högt i kurs!

Nu har vi kommit fram till Lizhou. Av det lilla vi sett tycker vi att staden verkar modern, framförallt om man jämför med Anshun. Vi har till och med sett en västerlänning! Vi blir dock inte här någon längre stund då det redan imorgon förmiddag bär av till Guillin, sockertopparnas Mekka.

Hej svejs!

Idag har vi varit på en heldagsutflykt. Första stoppet var en park med massa vattenfall, bland annat ett av asiens största. Det var mäktiga fall och vacker natur vi bjöds på. Dagens höjdpunkt var när vi fick gå bakom det största vattenfallet, så nära att man kunde sträcka ut handen i det forsande vattnet!

 

 

Andra stoppet var ett stort underjordiskt grottsystem. Vi fick gå i massa trappor innan vi kom till en sjö skapad av en underjordisk flod. Där fick vi sätta oss i en båt som guidade runt oss i den upplysta grottan. Det var vackert men mycket svårt att fånga på bild.

 

Imorgon sätter vi oss på tåget igen och beger oss mot Lizhou där vi mellanlandar en natt innan vi åker till Guilin på tisdag morgon.

 

Puss och kram