schnischna

Hej alla!

Nu sitter vi på en skakig Internetuppkoppling på Castaway resort, Koh Lipe, Thailand. Vi har bytt städning två gånger per dag, gigantisk pool, flådig inredning och AC mot en träbungalow med bambukvast, toalettgroda, slakterikonst och fläkt i taket.

Resan till Koh Lipe gick ganska smidigt, det tog endast en timme med båt.
Det har dock dykt upp ett litet problem. Det verkar som att killen som stämplade våra pass tyckte att 14 dagar var helt lagom länge för oss. Vi hade ju förlitat oss på att svenskar får 30 dagar och tänkt stanna tre veckor men förhoppningsvis kan vi lösa detta missförstånd imorgon.

Idag hördes ett skrik över hela Koh Lipe. När Kristina lyfte på toalettlocket var det en liten varelse som hade haft mage att söka skydd mot sol och hetta där. Nedan finns en bild på monstret och efter en lång och farlig kamp så lyckades Mattias få ut det ur huset. 

Återigen en härlig dag! Vi har hängt en hel del vid poolen, ätit glass, läst bok och bara haft det gött. På kvällen unnade vi oss en massage vilket skulle visa sig bli en lite annorlunda upplevelse. Några egna kläder var inte tillåtna, endast en svart papperstrosa unisexmodell. Väl ombytta började det hela med att vi blev piskade av verktyg modell riskvast. Under massagen blev de flesta leder knäckta, huvudet fick sig en omgång som bäst liknas vid känslan av att vara i en centrifugerande tvättmaskin och öronen blev pillade i. Störst fokus lades dock på rumpan som knådades rejält. Den lilla papperstrosan läts inte sitta på sin plats om man säger så.

Det har nu gått ett par veckor sedan vi lämnade Kina och vi har så sakterliga börjat smälta alla intryck och upplevelser från vårt intensiva resande i detta väldigt annorlunda land.

Vandringen på kinesiska muren var verkligen helt fantastisk, faktiskt ett av de bästa resmålen någonsin för oss båda. Otroligt mäktigt att se muren slingra sig fram så långt ökat kan nå, berg upp och berg ner. Något vi varmt kan rekommendera, väl värt ett besök! Själva har vi nog inte satt vår sista fot på muren.

Kina är ett stort land som har mycket att bjuda på. Vi fick uppleva stora och hypermoderna städer ena dagen medan vi andra dagen traskade runt i mer eller mindre slumliknande områden och stirrades ut som om vi var utomjordlingar. Vi blev så pass vana att bli fotade av okända människor att det tillslut blev en del av vardagen, bara att göra sin pose och sen traska vidare. Inget konstigt med det.

Kina var även landet där vi åt vår hamburgerranson för hela 2011, antagligen även 2012. Mc Donalds besöktes i snitt en gång per dygn. Vissa dagar var det helt fantastiskt gott medan vi andra dagar var obeskrivligt less på dessa flottiga pommes och slemmiga burgare. Men det var livsuppehållande och många gånger det enda trygga alternativet framför tveksam kinesisk kost.

Kinas matkultur är väl ett kapitel för sig. Vi kan inte skryta med att provat alltför mycket av tokigheterna som erbjöds. Vi har inga problem med att testa nya rätter och smaker men nya djurdelar var vi inte så sugna på. Harhuvuden, ankfötter, fårpenisar och liknande är liksom inget för oss.

Mellan måltiderna snacksar kineserna gärna på grönsaker, diverse fågelfötter, solroskärnor och pumpafrön. Under våra tågresor satt det alltid någon och smaskade högljutt (att tugga med öppen mun är verkligen inget att skämmas för) eller knaprade kärnor. De har arbetat upp en avancerad teknik där skalet högljutt knäcks mellan tänderna, fröet pillas ut av tungan och ätes upp, överblivna rester spottas därefter ut och då gärna direkt på golvet då tågpersonalen ändå sopar golvet med jämna mellanrum. (Pappa Ulf, du hade blivit tokig av allt knorskande.) Favoritsnackset bland kineserna verkar dock vara gurka. Man kan köpa sig en nyskalad gurka för 2 kronor i de flesta parker och vid turistattraktioner. Gurkan ätes som den är, rakt upp och ner utan några krusiduller eller tillbehör. Kärleken till gurkan är så stark att den även fått sin egen smak på chipshyllan. Vi smakade men kunde konstatera att det inte är något vi saknar i Estrellas sortiment.

I Kina står man inte i kö. Man knör sig. En gång när Kristina skulle pudra näsan på en offentlig toalett där det fanns betydligt mer folk än det fanns hål i backen så kom hon helt enkelt inte fram till något bås. Tant efter tant tryckte sig förbi och Kristina hamnade allt längre bort från hålen (tanterna var verkligen pyttesmå och söta, kändes liksom helt fel att sätta en armbåge i deras ansikte och pressa sig fram). Tillslut uppfattar en av tanterna den något förtvivlade blicken på den långa tösen och går resolut fram till ett av båsen, väntar på att personen som varit där inne går ut, håller upp dörren och föser in Kristina.

Tydligen har de insett att något måste göras *länk*

Kina var landet där vi lärde oss att värma upp inför karusellåkning. I väntan på att få åka den vilda bergochdalbanan på nöjesparken i Shenzhen körde personalen en gemensam uppvärmning med gästerna. Plötsligt kom det taktfasta utrop från högtalarna "tssö tssö, chichi, tssö tssö, chichi" och alla började knixa med armar och böja på knän. Som de stela svenska vi är kändes inte detta nödvändigt för oss, vi nöjde oss med att dra lite på smilbanden åt spektaklet.  

Som vi skrivit om tidigare verkar inte det engelska språket vara något som prioriteras i den kinesiska skolan. Ofta var det helt omöjligt att göra sig förstådd. Denna bristande språkkunskap gick även i tryck på skyltar och i menyer. Vi såg inte många korrekta översättningar, det är alltifrån stavfel till helt obegripliga saker. "The hurl tells the telephone", någon som kan tolka detta?

De hotell vi bodde på i Kina hade alla en konservburk modell större i garderoben. I denna burk döljde sig inte någon udda maträtt men väl en gasmask. Det kändes tryggt såklart.

Idag blir Mattias och Kristina ett år! Ett underbart år, vi är så himla glada att vi har varandra och är minst lika kära nu som för 12 månader sedan. Vi har firat oss själva hela dagen lång bara för att vi är så otroligt fantastiska.

Gårdagsförmiddagen spenderades vid batugrottorna några kilometer utanför KL. Det är ett stort grottsystem som även är en hinduistisk helgendom.

Idag har vi varit på nöjespark igen! Det var en stor park med både vattenland, karuseller, och diverse övriga äventyr. Vi började med vattenrutchkanorna men kom inte långt då Mattias badbyxor inte riktigt höll måttet. En knapp på bakfickan tolererades icke! Det var bara till att traska in i parkens butik för badkläder som lägligt nog låg precis runt hörnet och införskaffa ett par "Sunway Lagoon" shorts. Efter klädbyte var vi redo att köra vilket vi gjorde ett par timmar. Roligt såklart men vattenlandet i Vietnam var snäppet vassare. Det fanns dock en surfvågsmaskin som var fantastiskt skoj! Det kan närmast liknas vid en jättestor vattenspruta som gjorde en konstgjord våg där man fick surfa på en body board. Badkläderna satt inte riktigt där de skulle när man blev bortspolad av den kraftiga strålen och gång på gång blev vi omkullkastade in i de mjuka väggarna. Men det bjöd vi så gärna på! Efter att badat oss trötta så klättrade vi på värdelns längsta hängbro, åkte zipline (en linbana där man glider längs en vajer med hjälp av en trissa), sköt pilbåge, körde fyrhjuling och pricksköt paintball. Det var ett fullspäcket schema men vi kände oss ändå inte riktigt klara när vi var tvungna att avsluta då parken stängde.

Idag har vi lämnat Vietnam och åter begett oss till Malaysia, denna gången är det Kuala Lumpur som står på schemat. Flyget var några timmar försenat så vi har egentligen inte hunnit med så mycket mer än att resa idag. Vi gav oss ut på lite turistande till Petronas Towers på kvällskvisten, tornen är himla pampiga! I övrigt har vi ägnat kvällen åt att tvätta. Vi bor på ett lägenhetshotell så i köket finns en alldeles egen tvättmaskin! När man inte utfört en enda hushållssyssla på 6 veckor är det faktiskt riktigt trevligt att få göra lite nytta, plus att kläderna sannerligen behöver sig en liten uppfräschning efter att bott i resväskan alldeles för länge.

Sen var det ju en dag igår också! Gårdagen spenderades på det stormande havet utanför Nha Trang. På schemat stod bad, snorkling och annat båtmys. Det blåste som sagt rätt kraftigt så det var lite grumligt i vattnet och riktigt strömt men vi fick se några roliga fiskar och vi fick även testa Kristinas nya kamera under vatten.  Det var trots vindarna en lyckad utflykt och ännu en trevlig dag.


Imorgon är det dags för nya äventyr i storstan, tror bestämt vi har något roligt på g...

Ta hand om varandra där hemma!

Puss o kram

Igår var det grått och trist här i Vietnam så mycket tid spenderades på hotellrummet med böcker, tv, Internet samt studerande av världens samtliga flaggor. En promenad på stranden lyckades vi åstadkomma men annars ingen action att rapportera.

Idag har vi dock aktiverat oss och besökt Vinpearl, ett nöjesfält som ligger på en ö utanför Nha Trang. För 120 riksdaler får man åka linbana tur och retur till ön samt köra alla attraktioner tills man storknar. Vi valde att koncentrera oss på att leka i vattenlandet där vi guppade runt på gummiringar i vågor, skrek oss hesa i branta nedförsbackar och av smärta när vi blev lätt hyvlade i en vattenrutschkana där fogarna inte var helt perfekta. Den roligaste attraktionen kallades Tsunami och vi har lagt upp två klipp från den som vi hoppas kan roa er en måndag hemma i Sverige när det kanske känns som att det är oändligt långt kvar tills sommaren. Fantastiskt rolig kana och det sög lika härligt i magen varje gång. Vi älskar att åka vattenrutschkana! Man blir så himla glad!

Jodå, skojaren som sålde bussbiljetterna till oss sålde äkta vara och nu är vi framme i Nha Trang. Som vanligt tar allt lite längre tid än utlovat så fem planerade restimmar blev till närmare sju, men vad gör det när man har semester. Vi hade lyxat till det med sovsäten så vi satt lite mer bekvämt än vanligt. Chauffören var extremt förtjust i att tuta på övriga bilister och övrig busspersonal relaxade med öl och cigaretter längst bak i bussen.

Idag har vi varit på utflykt! Vi har besökt vita sanddynor, röda sanddynor och en fiskeby. De vita sanddynorna var fina men det var otroligt hett! Svetten bara rann och någon möjlighet till skugga eller annan svalka var inte möjlig, nästan lite panikkänsla över det hela emellanåt så det var fantastiskt att få sätta sig i en en bil med ac efteråt.

Nästa stopp var de röda sanddynorna där vi fortsatte hoppa och leka.

Därefter var det dags för fiskebyn. Det var en strand där massa fiskebåtar lägger till och fisk och skaldjur togs om hand. Stanken var fruktansvärd! Ni som känner Kristina kan ju tänka er hur uppskattat detta var...

Imorgon beger vi oss vidare på färden och det kommer visa sig om vår skojarvän sålt äkta bussbiljetter eller ej. Vi håller i alla fall tummarna för att en buss kommer och hämtar oss kl 13 och att vi inte behöver betala för biljetten igen.

Tydligen är det fredag idag och ni kära där hemma har en skön helg att se fram emot, hoppas den blir trevlig för er alla!

Ännu en slapp dag har passerat. Vi har hunnit med ett pass vid poolen och ett vid stranden. På kvällen gav vi oss iväg på jakt efter ett hamburgerställe som fått bra rescensioner. Restaurangen låg en bit bort så vi bestämde oss för att ta taxi. Taxichauffören hade såklart aldrig hört talas om stället. Förutseende som vi är hade vi dock en reservplan och hade sett ut en stor resort som såg ut att ligga nära hamburgerstället. Tyvärr visade det sig att taxiresan endast tog oss en fjärdedel av den totala sträckan, efter en längre promenad kom vi i alla fall fram. Hamburgarna var tyvärr inte den smaksensation vi hoppats på men vi fick oss en stadsvandring som heter duga!


Vi har även passat på att fixa bussbiljetter till Nha Trang, staden vi ska till efter Mui Ne. Vi lyxade till det med sovbuss för $8 även om vi bara skall åka i 5 timmar. Försäljaren var på topp och försökte trixa med miniräknaren så att växlingskursen blev 25100 istället för 21500. Uppmärksamma som vi var gick hans bluff inte hem. För att reparera sin bluffmiss och trots allt få lite extra profit på oss rika turister hävdade han efter att vi betalat att han inte hade tillräckligt med växel. Varken han själv eller någon av kollegorna hade de återstående 10 000 dongen vi skulle ha tillbaka. Istället skulle vi komma förbi imorgon då han skulle fixat så vi kunde få våra pengar. Då 10 000 dong motsvarar 3,5 SEK orkade vi inte bråka mer och beslutade att lämna honom lite rikare än han borde vara.

Som avslutning på kvällen tog vi en halvtimmes massage. En bra dag på det hela taget!

Kram

Idag har varit en dag i slappandets tecken. Förmiddagen spenderades på stranden med sol och salta bad och eftermiddagen vid hotellets takpool. Så härligt att bara ta det lugnt och läsa en bra bok, en bok som är sådär fängslande att man omöjligt kan lägga den ifrån sig och därmed måste gå riktigt försiktigt om man ska någonstans så man kan läsa samtidigt.


Om man nu ska se något positivt med den krasslighet som rått de sista dagarna så är det att man närmsta dagarna efteråt verkligen uppskattar att vara frisk igen! Något man annars faktiskt tar alltför givet. Att återigen ha en kropp som orkar delta i hela måltiden istället för att tvingas gå tillbaka till hotellrummet innan den egentligen börjat, att orka sjunga i duschen och ta ett danssteg eller två är fantastiskt!

Vi har det helt enkelt bara bra och njuter av varje sekund!

Stora kramar till er alla!

Vi är fortfarande kvar i Mui Ne men då ena hälften av sällskapet varit lite krasslig finns inte så mycket spännande att rapportera. Idag var det tänkt att vår kitekurs skulle starta men när vi tittade ut genom fönstret rörde sig inte ett enda palmblad i vinden. Den friska halvan gick ner till stranden och tittade på en instruktionsdvd, då det är svårt att kitesurfa utan vind. På eftermiddagen när båda fått energi för att ta sig iväg rådde tyvärr fortfarande stiltje så dvdn fick gå ett varv till. Vi fick även reda på att det förmodligen skulle vara ganska lojt fram tills på lördag så det kommer nog bli svårt för oss att gå någon kurs. Vi måste att glömt att offra till vädergudarna för de verkar inte direkt vara på vår sida. Det verkar inte bättre än att vi får ägna åt oss vanligt strandhäng med ryssarna närmsta dagarna, inte så tokigt det heller!

Ha det bra så länge!

Vi har lämnat Ho Chi Minh och befinner oss i Mui Ne. Vi kom hit idag efter en smärtfri bussresa och vi har under våra timmar här sett fler ryssar än vad vi gjort under hela vårt tidigare liv. Det verkar onekligen som att de har gjort den här staden till sin egen. Många butiker har skyltar på vietnamesiska och ryska men ej på engelska så blir lite svårt för oss att förstå. Inte helt otippat har vi vid ett flertal tillfällen blivit misstagna för ryssar. Droppen var när vi gick till restaurangen bredvid hotellet och vi fick ryska menyer utan att ens blivit tillfrågade! Till råga på allt så var Kristinas mat helt oätbar så vi fick traska den pastan. Ryssarna har hittils bekräftat våra fördomar och dricker vodka till lunch, vid poolen och till middag. Vid poolen är de iklädda klassiska speedos, tighta och gärna extremt färgglada.

Imorgon skall vi leta reda på en bra skola att ta kitesurfningslektioner från!

Ha det fint där hemma!

Igår blev det en liten sightseeingrunda i Ho Chi Minh. Vi hann bland annat med med en park där Kristina fick stilla lite hämlängtan med att hälsa på Storsjöodjurets vietnamesiske kompis. Därefter var det dags för resans första museumbesök på War remnants museum där en fotoutställning samt olika fordon och vapen som användes under vietnamkriget fanns att beskåda. Så många hemska människoöden att det är svårt att ta in. Under tiden vi var inne på museet öppnade himlen sig som vi aldrig varit med om tidigare! Vi försökte vänta ut regnet med fick ge upp efter närmare en timme och istället köpa ponchos och ge oss ut i ovädret.


Till kvällen hade vi bokat cirkusbiljetter! Då regnetfortfarande öste ner fick vi återigen användning för våra fina ponchos, gatorna hade nu blivit översvämmade så vi fick vada oss fram i runt 20 cm vatten.


Cirkusen bestod av glada amatörer och till största delen av trollkonstnärer, inte riktigt vad vi tänkt oss kanske... Tricken kan väl sägas höra  till den gamla skolan, då det var väldigt mycket dukar, duvor, plastblommor och även en och annan kanin.

Nu skall vi ut och se vad staden har mer för spännande saker att erbjuda!

Puss o kram

Två flygresor, åtta timmars väntande på olika flygplatser inklusive fem partier yatzy och två taxiresor senare har vi tagit oss fram till vårt hotell i Ho Chi Minh. Allt gick väldigt smidigt och vår oro inför passkontrollen i Vietnam (vi hade inget visum då vi inte planerar stanna mer än 15 dagar) och taxiresa in till stan (läste igårkväll många skräckhistorier om turister som blivit lurade på än det ena och än det andra viset av chauffören) visade sig vara helt obefogad. Skönt!

Vi verkar bo på "backpackergatan", här är massa liv, rörelse och stök. Det är även utanför vårt hotell britterna samlas för att berusa sig på  tvåkronorsöl. Ett otal ölhävartävlingar hann avgöras under högljutt och ivrigt påhejande av bordsgrannarna under tiden det tog för oss lätt förskräckta svenskar att passera haket. Får se om vi vågar oss på att göra dem sällskap någon kväll!

Imorgon blir det till att lära sig lite dongmatte, här är vi nämligen mångmiljonärer så det gäller att hålla koll på nollorna.

Trevlig torsdagskväll på er därhemma!

Klockan visar 05:10 och vi gnuggar sömndrucket gruset ur ögonen. En banan samt youghurt från den dyra affären (en lustig stormarknad som nästan bara har importerade varor från Australien) ger oss lite energi och vi börjar peppa inför avresan mot Padas. Först väntar 1.5 timmes bilfärd, sedan 2 timmar tåg in i ogenomtränglig djungel innan vi får kasta oss ner för en klass III/IV fors och ett riktigt äventyr!

30 minuter in på bilresan berättar vår guide att han har fått reda på att det blåst ner träd på järnvägsrälsen och att det inte kommer att gå att ta sig till Padas. Imorgon skulle det dock säkerligen gå bra. Synd bara att det här är vår sista dag på Borneo då...

Efter lite tandagnisslan och gråtande så bestämmer vi oss för att åka till en annan flod. Även om den bara har klass I forsar så känns det bättre att göra något än att hänga på hotellrummet och titta på BBC news hela dagen.

Floden Kiulu var väldigt lugn och det var mer som en badutflykt än ett äventyr. Det var dock väldigt roligt när vi kom till det enda någorlunda stora hindret på floden. Guiden sade: "Tuck your feet" för att vi skulle få lite bättre balans i båten. Kristina tyckte dock att han sade "suck your feet" och förstod inte riktigt vad hand menade och höll därmed nästan på att falla ut!


Det blev trots allt en trevlig utflykt, men att säga att vi gjort någon forsränning vore att överdriva. Lite besvikna är vi men ryktet säger att det finns nya möjligheter i Vietnam så nu siktar vi in oss på det istället! Och som av en händelse lyfter vi med ett plan till Ho Chi Minh redan imorgon.

Vårt äventyr på Borneo börjar därmed närma sig sitt slut. Starkaste minnet vi tar med oss hem är bestigningen av Mount Kinabalu, så otroligt jobbigt men samtidigt så otroligt coolt. På det stora hela har Borneo varit bra, fint väder, trevliga människor, söta djur och vacker natur. Vi känner och nöjda och redo att imorgon bege oss vidare till nytt land och nya upplevelser!

Puss o kram

Efter en nätt liten flygtur på 45 minuter istället för sju timmars buss är vi nu tillbaka i Kota Kinabalu. Det känns väldigt skönt faktiskt, Sandakan var lite väl lugnt för vår smak. Vi bor på ett hotell som ser ut att haft sina glansdagarför en sisådär 20-30 år sedan, då var det säkert ett fint lyxhotell. Man har sedan dess gjort absolut ingenting. Möbler, tavlor, lampor, tapeter, heltäckningsmattor och övrigt är i original och inget har förändrats. Nog för att ingen av oss är överförtjusta i förändringar och därmed är rätt förstående men en liten uppfräschning hade inte skadat.

Eftermiddagen spendarades vid poolen innan vi tog taxi till vår favoritrestaurang "Little Italy" där Cola Light- och kolhydratförrådet åter laddades upp. Dumt att prova något nytt när man vet vad man gillar!

Vi har det så himla bra, det är lätt att glömma bort när dagarna flyter ihop och man inte diskat en tallrik eller gått ut med en soppåse på fyra veckor. Det är verkligen en ynnest att få resa iväg under så lång tid med någon man gillar så mycket. Vi är med om en fantastisk resa och får uppleva så otroligt mycket tillsammans, detta är verkligen något att minnas och se tillbaka på när vi är gamla och sitter på vinden.

Imorgon ska vi på en spännande utflykt! Vi blir hämtade kl 05.40 på hotellet för färd med både buss och tåg till floden Padas där vi ska forsränna. Det sägs vara ett vilt äventyr och vi är peppade till tänderna!  

Ta hand om er!

Sandakan bjuder inte på mycket action. Vi har lyckats pricka in en muslimsk högtid så de flesta affärer och många restauranger är stängda. Även stadens samtliga travel agencys har bommat igen så det har inte varit möjligt att boka några utflykter. Vår tänkta bad- och båtfärd idag gick därför i stöpet vilket känns lite snopet. Kristina har istället spenderat tre timmar på salong med massage, fotreflexologi, manikyr och pedikyr. Riktigt skönt och avkopplande med en prislapp på totalt 250 kr, som hittat!

Imorgon ska vi flyga tillbaka till Kota Kinabalu vilket känns bra, Sandakan kan säkert vara mysigt men vi längtar till lite större stad och Cola Light vilket inte finns att tillgå här. Läsk som innehåller 12 gram socker per 100 är inget Mattias uppskattar i dagsläget.

Puss o kram

Idag åkte vi till Sepilok Orang Utan Sanctuary. Där tar man hand om övergiva orangutanger och hjälper dem med återanpassning till ett liv i djungeln. Orangutangerna har tillgång till ett stort område och de bestämmer själva om de vill komma till de arrangerade matningarna som hålls två gånger per dag. Det dök tyvärr bara upp två orangutanger när det var dags för utfordringen vi besökte. Först vågade sig en unge fram och njöt av buffén. Han flydde dock när en betydligt större orangutang dök upp. Efter en stund vågade sig även ett gäng makaker fram och bjöd på show vilket förgyllde vårt besök.

Efter en lite längre resdag än planerat är vi nu framme i Sandakan. Den bussen vi planerat att åka med var fullbokad och nästa gick inte förrän över fyra timmar senare. Lite segt men vi hittade ett internetcafé där vi dödade lite tid tillsammans med 40 malaysiska små kids. Hörlurar var inget alternativ så ljudnivån var hög med en salig blandning av inhemsk musik och olika dataspel. Festligt värre!

Vi kom inte till stan förrän sent på kvällen så har inte hunnit med någon närmare utforskning av stan. Vi gick bara ut en kort sväng för att äta middag på en trevlig restaurang vid havet. Det var gott och vi hade sällskap av tre katter, två bamseråttor, en ödla och cirka hundra kackerlackor. Vid ett tillfälle möttes katt och råtta, de stirrade på varandra någon sekund och vände därefter båda på klacken och gick åt olika håll. De verkade helt enkelt konstaterat att de skulle bli alltför jämbördiga motståndare med i princip identisk matchvikt och någon jakt blev därmed inte aktuell.

Imorgon blir det mer av Borneos djurliv då vi ska hälsa på orangutangerna!

Stor kram 

Idag när vi var på väg ut efter att ha ätit på vår stamställe här i Kota Kinabalu så noterade ägaren att Kristina gick väldigt stelt (bägge lider av kraftig träningsvärk från berget fortfarande). Han frågade hur läget var och vi förklarade att vi bestigit mount Kinabalu. Han gratulerade men förebrådde oss för att vi inte berättat det tidigare. Vi blev beordrade att gå och köpa "Deep heating rub" på ett kinesiskt apotek. Som den vetenskapsman jag är (Mattias), har jag valt att bara behandla mitt vänsterben för att se om det gör någon skillnad. Kristina har kört på bägge benen så förhoppningsvis kan hon gå ner för trapporna imorgon utan att stödja sig mot min axel.

Ha det bra!

Igår lämnade vi fastlandet och åkte båt ut till Mamutik, en av de många öar som ligger utanför Kota Kinabalu. Det var en vit sandstrand och turkost vatten som mötte oss och vi fick en fantastisk dag.

Tyvärr började Kristina må lite dåligt när vi skulle åka hem, det blev bara värre och värre och hela kvällen spenderades utslagen av en förmodad matförgiftning. Efter en lång natt och sängliggande dag så börjar energin nu på kvällskvisten så sakterliga återkomma. Mattias har tagit hand om sjuklingen med allt från högläsning till tandborstning vilket med största sannolikhet bidragit till det relativt snabba tillfrisknandet.

Imorgon lämnar vi Kota Kinabalu för färd mot Sandakan där orangutangerna är huvudmålet!

Hoppas ni alla mår bra där hemma!

Puuuuuuuuuuuuust!

Nu ligger vi i en varm hotellsäng och återhämtar oss från två dagars hårt klättrande. Det har varit riktigt jobbigt!

Allt började igår kl 07:30 då vi blev hämtade på hotellet för färd mot berget. Vi fick skjuts till en naturpark på 1900 meters höjd därefter var det dags att börja vandra till fots. Första dagen skulle vi ta oss 6 km och upp till 3200 meters höjd där vi skulle övernatta. Vi märkte tidigt av att vi var på hög höjd då hjärtat slog väldigt fort av minsta lilla trappsteg. Vi började vandringen med raska friska steg men ganska snabbt tog flåset slut och vi började räkna ner varje meter på väg mot målet.